- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
127

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 127 -

därför ett memorial sä lydande: om denne man vidare
vill yttra sig, får det endast ske till sin peruk.»

Förslaget vann stormande framgång, Aldermanneh
hade icke ens hunnit att tänka på motvärn förr än
hans stora okammade allongeperuk frånrycktes honom
och uppsattes på en af lampetterna. Fattad af
kraftiga händer ställdes han sedermera midt framför
densamma med en ölmugg i handen.

Öfvermakten var stor, och modet som förgick med
ruset, ej så stort som Goliaths. Han fogade sig
därför om än motvilligt efter deras galna påbud för att
rädda sig undan vidare pojkstreck. Men genom denna
förändring blef hela hans väsen liksom bilden af
ynklig undfallenhet. Det röda skinande anletet, stort och
pussigt, då det icke längre infattades af den yfviga
peruken utan endast omgafs af några gråröda hårtestar,
hade ett så ödmjukt uttryck, att några af de äldre
bland sällskapet trädde emellan och förmådde de värste
upptågsmakame att upphöra med sitt gyckel. Man
återgaf nu åldermannen hans peruk och under det han
med vredgade åtbörder och hotelser närmade sig
dörren, dracks under skrål och skratt hans välgångsskål.
Man hoppades att deras ärade gäst icke skulle neka
dem sina dukater om de någon gång skulle komma i
behof, då de ville betala honom ända till tvåhundra
procent.

Det bör icke förvåna någon att åldermannen
sedan han väl kommit ned för trappan, med ursinniga
blickar såg upp mot det kvarter eller lokus, där han
lidit så mycken smälek. Han nästan ångrade, under
det han kände på sin peruk och undersökte sitt rör,
att han icke haft en jättes krafter, så att han riktigt
kunnat låta dem smaka karbasen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free