- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
135

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 135

för att anhålla om en ung dams hand, hvars kjortelfåll
de i själfva verket icke voro värdiga att ens hålla i,
än mindre kyssa.»

Dessa elaka ord, hvilka likasom allt elakt spredos
mycket fort, förbittrade de unga kavaljerernas sinnen.
Därtill bidrog äfven en nidvisa, som författats af en
anonym och som handlade om »Hönan, som ville lära
tupparna gala.» Den sjöngs på en mycket känd air,
och nu led den nyss så firade den smäleken att se sin
beundrareskara för hvaije dag glesna.

En kavaljer var henne likväl uppriktigt trogen i
alla lifvets skiften och denne var Laforme. »Han
hyste», hade han en gång sagt, »den djupaste respekt
och vördnad för hennes kvickhet och geni. Hon var
den snillrikaste kvinna under solen, och allt sedan han
haft den stora nåden att få samtala med hertiginnan
af Maine, hade han aldrig träffat någon dam, som
kunnat föra en konversation så snillrikt som hon.»

Den värde hofjunkaren tycktes också vara, tack
vare sin ihärdighet, på god väg att nå sitt mål och
varda ägare till det stora Stjernnäs. Det gamla
ordspråket att trogen kärlek vinner skulle därigenom på nytt
visat sin giltighet. Något visst förelåg ju inte, hvarpå
man kunde stödja sin spådom. Men ett eller annat
smådrag, så begärligt för ryktessmidaren hade dock
uppsnappats. Sminket, visste man, flöt icke mera ut
så lätt öfver hennes kinder, korsetten måste gång efter
annan göras vidare, kammarjungfrurnas fingrar kändes
allt mera klumpiga och tafatta, och ifrån att hafva
skämtat öfver allt som kunde få namn af kärlek och
äktenskap, hade hon plötsligt slagit om. Hon hade
till och med förklarat, till sin vän friherrinnans stora
förvåning, att kärleksberättelsen om »den asiatiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free