- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
166

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 166 —

festsalen, där dansen nu tog sin början, »att den
skräflaren Meijersdorff aldrig varit närmare en
lycklig bete. — Gumman kan emellertid säga som
salig Fontenelle, då en ung flicka kysste hans
sekelgamla hand: ’ack, sade han, om jag varit tjugu år
yngre!’»

Kungen hade ändtligen återfått sitt goda lynne.
Utan att fästa sin uppmärksamhet vid någon viss person,
räckte hans välvilliga leende till för alla. Han var
synbarligen stadd på en af sina sedvanliga ronder, för
att, som han sade, se efter om något vackert
villebråd råkat i drefvet. Och det var därför som han
med en viss orolig nyfikenhet kastade sina blickar
öfver de bugande grupperna, för att se efter om icke
bakom de främre leden dolde sig någon blyg, ungdomlig
skönhet, eller kvardröjde orörligt på samma ställe, för
att kunna uppfatta de bugandes anletsdrag, då de reste
sig upp. Följde man hans matta, glåmiga ögon, såg
man huru de glänste till af förtjusning, då de
förstulet smögo sig ned till den välformade fotvristen,
som den sköna ägarinnan så behagfullt förstod att blotta
utanför den broderade styfkjortelskanten, under det att
hon gjorde sin mest ärbara nigning för majestätet.

I ett sådant ögonblick af belåtenhet och njutning
var det som han händelsevis- kom att titta åt sidan
och upptäckte friherrinan Buddenbrock, för hvilken
baronen som bäst gjorde sin hyllning. Ingenderas åsyn
kunde vara angenäm. Den ena af dem var mor och
en envis och oböjlig mor till den unga dam, för hvilken
han på sista tiden fått ett så pressant tycke, och den
andre sades vara hennes gynnade friare.

I och för sig betydde väl detta ej så mycket, men
därtill kom att friherrinnan djupt förolämpat honom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free