Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 —
hade vändt sig om för att gä, »denken Sie dann nach
med hvem Ni talar?»
»Må det aldrig kunna sägas», svarade friherrinnan
lugnare, i det hon fäste en stolt blick på honom, »att
en von Hagedom glömt hvem som sitter på våra stora
kungars tron.»
»Jag finner att man icke häller är rädd för krig
inom landet», svarade kungen »men vi skola minnas
det vid fredsslutet.»
Med dessa ord fattade han Düben under armen
och aflägsnade sig hastigt, utan att bevärdiga hvarken
friherrinnan eller de andra damerna med sin vanliga
hälsning.
Den förstnämnda kastade en stolt, nästan
föraktfull blick efter honom. Därefter vände hon sig till
baronen och sade på franska, i det hon mottog hans
arm: »Förhänget är fallet, låtom oss skynda till
menuetten!»
I den stora festsalen hade dansen länge sedan
tagit sin böljan. Det var ett skimrande ljushaf, fullt
med glittrande förrädiska skär i form af strålande
skönheter. Den ena lysande toiletten öfverglänste den
andra i dyrbarhet och prakt. Framför allt var det
den långa roben, som vid denna tid utgjorde
måttstocken på ägarinnans smak och konstsinne. Nedhängande
i fylliga veck öfver den vida styfkjorteln, smög sig det
tunna, skiftande tyget i den samma förföriskt upp kring
den hvalfiskspända korsetten, för att slutligen fångas
midt för hjärtat i en bukett af konstgjorda blommor.
Nu höijar den andra turen i anglaisen. Sprittande
af lif och glädje följa de klara flöjttonerna hvarandra
i ständigt staccato, förstärkta i omkvädet af en kraftig
treklang från valthornen. Damer och kavaljerer ordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
