- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
184

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



— 184 —

»Skulle vi så. gå på med våra karpar», inföll en
af de äldre tårtbagarne med eftertänksam min, skulle
väl den högfärdige Vertmüllers karpdammar därute
vid Roslagstullen snart vara länsade...»

»Mille tonnerre: hvad var det som föll ned där
borta?», frågade monsieur Lemartin utan att höra
invändningen, hvarpå han, blek af vrede, rusade mot
en af kökspojkarne.

»Ja, jag skall lära dig att tappa spettet i elden»,
skrek han, allt mera ursinnig. »Mon Dieu, min bästa
kapun!.. . Cassé! Ah, scélérat, jag skall...»

Hvad han skulle göra fick man aldrig veta, tack
vare den flod af svordomar, hvarmed han omgaf sin
krigsplan. Men man hade lätt att i allt fall förstå
andemeningen, då han ryckte till sig en stor slef ur
en af grytorna och rusade efter den lille stekvändaren,
hvilken, till diskerskornas stora förskräckelse och den
manliga kökspersonalens ogemena fröjd, tog sin
åter-tågsväg undan sin förföljare öfver alla bänkar och
bord.

Flykten var dock nära att få en snöplig
utgång, ty förste tårtbagaren, som hittills från sin skrubb
med förnämt förakt åsett uppträdet, tyckte troligen
att den lille stekpojkens oförskämdhet gått för långt.
I det han bortkastade mjölmått och kafle, sökte han
därför utställa ett bakhåll för flyktingen. Hans
uppträdande var oväntadt och hade helt säkert ledt till ett
blodigt nederlag för den flyende, om icke just i samma
ögonblick han räckte ut handen för att gripa sitt rof
dörren från förstugan öppnats och hofmästaren med
högviktig min och gravitetiska steg inträdt. Vid hans åsyn
afstannade förföljelsen som genom ett trollslag.

»Jag ville endast fråga», började denne med en

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free