Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 192 —
»Snart visar oss säkert generalen fullkomligt hur
det gick till för i tiden», sade Dalin skrattande, dä
hans grannar fåfängt sökte rädda några glas från att
falla i golfvet under generalens kraftiga åtbörder.
Värden hade emellertid vinkat till sig hofmästaren
för att tillsäga honom att fråntaga eldskärmen och
lämna den till generalens skärskådande, då samtalet
fick en alldeles oväntad vändning. Generalen hade
nämligen, under det han uttalade de sista orden, vändt
sig till Svenske, och denne, som icke låtit vinglasen
stå otömda framför sig, var icke i det tillstånd, att han
fann det lämpligt att närmare öfverväga sina ord.
Hans svar höll på att helt och hållet bringa
generalen ur fattningen. Svenske hade troligen på fullt
allvar fått sota för amiralens envisa motstånd och de
andres skratt, om icke värden, som önskade afstyra
detta obehagliga, fast på en partimiddag långt ifrån
ovanliga uppträde, anmodat Dalin att sjunga en glad
dryckesvisa, som kunde bringa gästernas upprörda
känslor i jämvikt.
Och denne var lyckligtvis icke sen att efterkomma
uppmaningen. Grannarne skyndade att fylla hans stora
silfvertumlare, och sedan han tankfullt smuttat något
af innehållet, reste han sig, ögonen glänste, det ironiska
leendet försvann, och han började sjunga på sitt
oöfverträffliga sätt:
Hibbacc odj männer aüa,
läten onbffrm ej befalla,
l)ören Sacrfji muntre flaf.
<Ej i fri|Ta E]järtau rnreöcn
mct teicbcn
groll od> Ijaf att fTamina af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
