Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»är den dyrbaraste klenod, det ädlaste ting, den be
hagligaste rikedom, den största skatt, den
afundsvärdaste lott, det starkaste fäste, det pålitligaste värn,
som öfverhet äga kan!.. . När öfverheten ser mera på
sin makt, sin myndighet, sitt herravälde, sin höghet,
sin ära och glömmer undersåtarnes kärlek, förkofring,
välgång, lycksalighet, då finner hon fuller ingen
framgång, makt eller storhet...»
Talet, som fortgick sålunda under en dryg timme
under de andre gästernes bifallsrop, var ända till slutet,
som Dalin dagen därpå uttryckte sig, öfverströdt med
sirliga och retoretiska blomster. Och det dröjde
säkerligen många år innan såväl detta som festen i öfrigt,
med dess stora »solennetet» glömdes af de män som
deltagit i densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
