Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 216 -
olympen», inföll fröken Liewen skrattande med en
hastig blick på Svenske.
»Ma foi, om jag förstår ett enda ord», sade
I.aforme något förlägen, »mes amis känna då icke
mitt valspråk, att då man älskar, liknar man gudarne
och får — vingar?»
»I-Ivad tyckte min herre om versen i dag?»
frågade fröken Liewen — sedan samtalet genom denna
egendomliga kärleksförklaring afstannat för ett
ögonblick — i det hon vände sig till Dalin. »Tycker icke
min herre att de voro långt vackrare än på sista
assembléen?»
»Visserligen, min nådiga — när en snillrik poöta
laureatus lyckats hitlocka till våra fattiga bygder en
sådan flock af förtjusande najader, hamadryadcr,
herdinnor och gudinnor, och lärt dem så många olika
tungomål, skulle han icke då vara värdig att kallas
nordens verklige musagetes?»
»Vårt fattiga och folktomma land!» inföll
friherrinnan ifrigt, synbart något retad af Laformes skämt.
»Ett slagord, som mössorna jämnt föra på tungan och
som icke är annat än en förtäckt afund öfver andra
nationers behagligare klimat och okyska njutningar. —
Det är pur högfärd, min herre, att göra sig sämre än
man är; våra förfäder hafva, trots sin fattigdom,
uträttat storverk...»
»Fört eld och svärd öfver Europa, som riktiga
barbarer», svarade I.aforme. »Jag har på många
ställen sett beklagliga minnen därefter. — Hvad denna
blodsutgjutelse, som man kallar krig, är äcklig!»
fortfor han, utan att låtsa märka friherrinnans missnöjda
min. — »Kroppslig styrka och friskt courage är väl
icke allt som bör fordras af store män.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
