Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 22 1 —
conduit. Hur hjärtligt skrattade hon ej då Svenske
frågade henne hvilken kung hon mest tyckte om,
endast för att få henne att säga Carolus, som var hans
namn. —
»Så vackert stjärnan lyser där borta öfver
berget», sade hon efter en sådan fråga, i det hon bröt
den förtrollande tystnaden. »Är det icke Carlavagnen?» .
»Nej, kusin. Carlavagnen ligger mera i norr. —
Hvilken stjärna är kusin Ulrikas?»
»Ack . . . ingen stjärna är min. För ett år sedan,
då jag en natt plockade ängsblommor med kusin
Liewen, hvilka vi sedan skulle drömma på, såg jag
en så vacker stjärna, och då tänkte jag genast på
kusin Meijersdorff. — Hon sken så klart — men ett tu
tre slocknade hon och föll ned till jorden. — Kusin
Liewen sade att man alltid skall vara två, för att äga
en stjärna», tillade hon förlägen.
Det vardt nu tyst i stafven under några ögonblick.
»Skulle då kusin Ulrika icke vilja dela sitt
konungarike där uppe på den där lilla stjärnan?»
■ Hör kusin hur vackert hofjunkam sjunger: »Tircis
je ne veux refuser.»
»Sköna Afrodite, ni må icke tro att ni på nytt
får försvinna i vågskummet», sade Svenske hviskande
i det han fattade hennes hand, »och icke häller låta
någon annan än Mars röfva bort hälften af ert sköna
stjärnrike.»
»Ni plågar mig med er stjärna ... Kusin vet lika
väl som jag», fortsatte hon i häftigare ton, höjande
sina blå, fuktiga ögon mot honom, »att vi, oförståndiga
barn, redan tycks hafva delat henne — Men hvad var
det?» afbröt hon sig, i det hon spratt till liksom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
