Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ett eko hördes öfver det glada sorlet fröken
Liewens stämma: »Mon Dieu! Hvar äro då mina
kavaljerer?»
Denna färd från Liljeholmen hade varit ett af de
angenämaste ögonblick som Svenske upplefvat. I-Ian
tyckte sig allt jämt se sluparne framför sig, huru de,
den ena efter den andra, gledo fram i den ljusa
sommarnatten och höra hur skrattet och sången
genljödo från stranden. Längst bort vid synranden stod
den lilla stjärnan, ensam på fästet. En mörk sky
■skred sakta ned emot henne. Men den gick förbi.
Hon skulle alltså fortfara att lysa för honom.
Han mindes vidare hur sången fört honom bort
lill de ljusa rymder som omgifva människans paradis,
hur den vackra fullmånen höjt sig öfver de södra
bergen, öfvergjutande den mörka vattenytan med sitt
silfverskir under han såg hennes anlete småle emot sig
då han talade om sin far och förtrodde henne att han
ville blifva lika tapper som han hade varit. Nu tyckte
lian sig höra igen hennes klingande skratt, då hon
svarade honom att hon ju flera gånger om förklarat att
hon icke tyckte om andra än tappra kavaljerer...
Medan han så drömde, hade han kommit till sitt
härbärge, och ärnade just inträda genom den på glänt
stående förstugudörren, då denna häftigt rycktes upp
och en liten pojkbyting, i hamn och häl förföljd af
Lars, som höll en stor sopkvast i högsta hugg, var
nära att springa omkull honom.
»Nå var då icke så bråd på gröten, din
bort-byting», ropade han efter den springande pojken, som
stannade och bugade sig, då han fick se hvem den
mötande var, »och du Lars, tycker du att det är rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
