Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 224 —
och anständigt att nappas med sin herre på detta sätt
om dörren?» —
Men Lars var inte sen att ge svar på tal; han
saknade aldrig ord i mun. Bäst han sutit utanför
dörren till sin herres rum, sade han, och putsat
knapparna i den blå rocken, hade han fått se den här lilla
vettvillingen göra miner mellan spjelarne af trappstaketet.
»God afton junker», sade han, då han märkte att
han var uppmärksammad.
Lars hade till förstone inte svarat, då han ansett
att talet ej rört honom.
»God afton Herr kung», hade pojken återtagit, i
det han sett riktigt illmarig ut och gjort den allra
ödmjukaste bugning.
»Trå dig hur du sprätter, ditt lilla yrfä», hade
Lars nu svarat med godmodigt grin, i det han tagit
honom i noggrannare ögonsikte.
»Alla som voro med gamle kungen, äro kungar i
mina ögon», hade pojken fortfarit.
»Ja, du! Hugget som stucket!» svarade Lars, som
börjat känna sig allt mera böjd för samtal.
»Ska’ junkern hjälpa soldaterna, då de gå ut i
kriget?»
Lars hade svarat på frågan med en stum nick.
»Och er unge herre också? Något till ståtlig
karl... Nådig junkern är hemma hos sig, kan tro?»
Lars, som under samtalet tagit upp en gammal
strumpa ur byxsäcken, hvarur han sökte ut ett af de
minsta mynten, och slutligen stannat i valet mellan
tvenne olika slitna runstycken, hade plötsligt lystrat
till vid denna fråga. Därpå hade han slängt slanten
nedför trappan, i det han ropat, »där har du för dina
komediantkonster, ditt lilla kräk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
