- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
232

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 232 —

ondast höjde sig obetydligt öfver gatan och voro för
sedda med väldiga fönsterluckor eller tjocka
framskjutande gallerverk, stora höga portar med ofantliga
portklappar, sneda vindskupor och en fullkomlig brist på
takrännor voro för öfrigt deras mest i ögonen fallande
yttre kännetecken.

Det var icke rådligt, vare sig för Bisot eller
någon annan, att se för högt i vädret. Rännstenen, med
sin afgrund af brunt gyttjigt vatten, flöt midt på gatan
och det var icke angenämt att komma honom för nära.
lian . hade ännu icke hunnit bortskämmas med en
sådan renhållning som nyss införts i Paris. Hvem hade
väl för öfrigt ondt af den stora smutshögen, på hvilken
Bisot nyss höll på att falla omkull, om icke mäster
Beckius, guldsmeden borta i hörnet, och han tyckte
nog att hans tomtlinie redan var lång och dyr nog
förut att hålla ren? Men inga lyktor, frågar ni? —
Icke häller på de mörka höstkvällarna? Jo, på
Riddarholmsbron funnos nu mera, som enhvar visste, två, som
nyss blifvit utställda, och hvilka, som det sades skulle lysa
hvarje kväll hela vintern igenom då icke månen sken.
För öfrigt var hvaije välburgen person af societeten
skyldig att låta sitt husfolk följa sig med handlykta.
De båda oljelyktorna voro därför stockholmarnes glädje
och stolthet och de behöfde sannerligen denna tid
något att glädja sig åt. Månget husfaderligt påbud af
den höga öfverheten var nämligen icke af den
beskaffenhet, att det kunde väcka denna känsla hos dem.
De fingo icke gå på svag is, ty då utsatte sig den
felande för att få sitta tre timmar på trähästen, de
fingo icke, med samma utsikt till straff, röka tobak på
vissa broar eller allmänna platser. Körde eller red
någon i traf, kunde han, om olyckan var med honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free