- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
236

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 236 —

»Nå, Petter Gröning» — hördes en hes basröst
från öfversta änden af det låga vaktrummet — »kan
du sjunga någon mera visa? — Nej, säger du? — Då
skola vi lösa gåtor. — Kan du, Måns Flinta, eller du,
Lars Wärme, säga hvem det är som trampar på
sömmen och dricker upp fodret?»

»Skräddarefar, när han är beskänkt.»

»Den gången slog du hårdt mot hårdt, flintskallc
— nå, hur många tår hade kung Carl på vänstra foten?»

»Sexl»

»Jämnt som en sena, och det var därför, ser ni
bussar, att han var af jättesläkt. Mördarne kunde
icke häller ta’ lifvet af honom själfva, utan måste låta
ett troll röfva bort honom i Klevemarksfj ället. Det
hven om knutarna, ska’ ni tro, då de foro af med
honom öfver skogstopparna. Men raggen må ta’ mig»,
afbröt han sig, »om det icke är något satty som rör
sig där borta i portöppningen. — Jaså, den där
kommissarien säger du, Flinta. Ja, säg honom att fänriken
är inne i andra vakthuset. — Nå, hvad var det jag sa’
nu, bussar», återtog han efter en klunk i ölmuggen.
»Jo, det var sant, öfverheten ska ni alltid ha i ett
godt minne. Salig Hercules på öfverstelöjtnantcns
kompani fick sina fyratio par för det han talade
laste-ligen om hennes maj:t vår allernådigste
enkedrottning. Men det var förstås andra tider. — Nu är det
mjölkfingrar som hålla i styret. —■ Bara skräp mot i
salig kungens tid. — Nej, värjan ut, Flinta, och hit med
långtobaken.»

»Fältväbeln kan aldrig tro», svarade den tilltalade,
i det han närmade sig från dörren, »nära hälften af
kompaniet ligger till sängs i kvarteret af brist på
mundering. Hade icke Wetterströmskan haft några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free