- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
240

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 24° —

borgarståndet, och som kanske skulle inrätta ett
kattun-tryckeri där »gamle Smedman» nu hade sitt vackra
Danzigkram, under det att gamle Smedman själf finge
sitta inom lås och bom på Marstrands fästning, efter
att förut fått stå under kåken till spott och smälek
för alla packhuskarlarne.

Åldermannen kände en rysning långs ryggraden,
då han i detsamma råkade kasta en blick öfver disken
ut på torget. Efter hvarje nytt möte med
engelsmannen hade dessa rysningar känts allt förfärligare. Nu
kände han hur hans kropp riktigt skakade i alla leder
och så kom han att tänka på att samma kväll skalle de
mötas å nyo. Han kunde inte härda ut längre. Men
så kom den tröstegrunden att det lofvats, att detta
möte skulle vara det sista. Då skulle allt afgöras och
penningarna erhållas och sedan skulle det ändtligen
vara slut med dylikt trassel. Väl var det emellertid,
tänkte han, att Bisot ingenting märkte den kvällen, då
han mötte honom utanför porten, ty då hade det varit
nära att åldermannen talat hufvudet af sig.

Detta var emellertid den enda ljusa punkten i
hans betraktelser. Men den kom hans anlete att
antaga ett visst själfbelåtet uttryck, när han steg uppför
den smala trappan till öfre våningen, för att intaga det
tarfliga middagsmålet.

Här mötte honom likväl nya ledsamheter, hvilka
grepo honom lika djupt, som om planen redan vore
röjd och han själf på väg till Marstrand.
Hafrevällin-gen var vidbränd och smöret härsket. Det var nästan
i ett anfall af förtviflan, som han slog dörren igen
efter sig, midt för sin äkta hälfts näsa och skyndade
ner i boden för att, lika hungrig som förut, fortsätta
att mäta ut linneväf och bannas på bodgossarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free