Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 256 —
tusen man till häst och fots. - Det var något annat
än de små mönstringarna nu för tiden på barnhusängen
och rännarbanan.»
»Var det icke general Ascheberg, som gaf tant
den vackra törnrosen, som ständigt ligger såsom
bokmärke i tants bibel?»
»Unga fröken tänker icke på annat än
kärlekspanter, kan jag höra», svarade gumman småleende, då
Ulrikas anlete öfverfors af en skär rodnad. —
»Lik-som en åttioåring icke skulle hafva nöje af en vacker
blomma, om ej bilden af en kavaljer återspeglar sig
ur hennes kalk!»
Nu måste Ulrika i sin tur slå ned ögonen. Men
Svenske skyndade till hennes bistånd.
»Men var det inte också fint, då borgerskapet
mottog konung Stanislaus af Polen?» frågade han, utan att
låtsa märka hennes bryderi.
»Jo, där var också en mycket stor solcnnitet»,
svarade gumman småleende.... »Själfva intåget var
det festligaste! På trappan vid kungshuset harangerade
rådet; enkedrottningen höll ett tal till den höge gästen,
stående på en turkisk tapet under en röd
sammetshimmel. Salig kungen lefde då ännu, och sättet
hvarpå penningarna förstördes gjorde detsamma.»
»Kung Carl var ingen slösare», inföll Svenske
ifrigt.
»Jo, en slösare på människoblod var han.
Alldeles som dessa hattar äflas om att vara det nu för
tiden. Att utgjuta människors blod är dock det största
slöseri som finnes.» —
»Men kung Carl försvarade sitt land mot
orättvisa anfall. — Han var en hjälte, som önskade
ingenting högre än att kunna höja Sveriges makt och ära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
