Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 258 —
»Kusin sade nyss att jag understundom var
tråkigare än baronen. — Nu frågar jag, hvad det var
som kusin i dag tyckte var så tråkigt?»
»Hör man på, herr egenkär! — Jag sade icke
i dag.»
»Skratta icke åt mig. — Du har gifvit mig
rättighet att älska dig, hvarför då plåga och förarga mig?»
»Den, som vill älska och vet hvad kärlek är,
begär icke lof af någon att göra det.»
»Ulrika!»
»Hvarför så häftigt! Skall du redan aflägsna dig?»
»Jag skulle redan för länge sedan varit borta.»
»Vänta åtminstone tills tant Beata vaknar.»
»Klockan är redan nio», sade Svenske alltmera
orolig, i det han upptog sin kappa från stolen.
»Hvad är det då, som så plötsligt kallar? —
Någon hemlig picknick? — En bal på Lorensberg?»
»Ulrika!»
»Sade du något, mitt barn?» frågade gumman,
uppvaknande vid Svenskes utrop. »Ack, jag kan
for-stå» — tillade hon, då hon såg att det var tämligen
mörkt i rummet — »jag har sofvit en stund. Men jag
hör från köket att Stina slamrar med grytan. Då är
klockan redan öfver nio och ni måste tänka på
hemfärd. — När skall vår unge kavaljer öfver till Finland?»
»Om jag det visste, bästa tant», svarade Svenske,
som hade allt svårare att dölja sin oro; »kanhända
redan i morgon!»
»När det blir, glöm icke bort att hälsa de snälla
människorna i Abo — jag lofvar i utbyte att se efter
din ädelsten», sade hon småleende till Svenske, då
denne böjde sig ner för att omfamna henne. —
Då Svenske utkom på gatan hade det upphört att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
