- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
287

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 287 -

fjällsluttningarna. Han såg i drömmen hur de
högväxta furorna omsveptes af blåaktiga krutmoln, som
långsamt ringlade sig upp från fiendens muskötter,
hörde hur de röda blixtarne smattrade i skogsbrynet.
I.iksom buren af jättehänder drefs han fram mot dem
i spetsen för sina skaror. Allt gaf vika för anfallets
förfärande våldsamhet. Ett ändlöst jubel lopp genom
de segrande leden.

Men nerifrån den lilla skogslunden, där nattdimman
ännu uppsteg, orörd af de nyfödda solstrålarne,
hördes ljudet af trummor, åtföljdt af trumpeternas glada
smattrande. Oöfverskådliga led af bajonetter och
gyllene fanspetsar stego glittrande upp ur dimhöljet.
Han hörde sitt namn ropas af tusentals röster. Och
ban såg, under det att den allmänna hänryckningen
äfven fyllde hans hjärta med stolthet och glädje, en
skön kvinna på en hvit springare komma emot sig.
Nu styrde hon sin häst tätt intill honom. Det var
segerkronan hon bar i sin hand, den härliga klenod,
med hvilken hon skulle pryda hans hufvud.

Hennes blå ögon blickade ömt på honom. Det
var hennes drag, som han nyss så gärna velat
framkalla för sin inre syn utan att kunna det och hvilka
nu logo skönare än någonsin förut emot honom. Och
de jublande soldatleden, de höga fjellen, himlens
gul-hvita, skimrande strömoln, allt försvann för honom vid
hennes åsyn. Med sakta våld tryckte hon sig intill
honom, som hade hon i ett enda famntag velat utgjuta
all sin kärlek. Hennes friska läppar mötte hans,
hennes barm hvilade mot hans bröst och han kände mjuka
armar slingras kring sin hals under det hon jollrade
om tro och kärlek.

I-Ian var lycklig. Han vågade knappt draga an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free