Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 295 —
först åtta dagar därefter vågade repslagaren här midt
emot omtala händelsen för mig, och detta ändå under
strängaste tysthetslöfte ... Men nu står jag och
glömmer bort att ers nåd måhända vill dricka något varmt
på morgonkvisten. — Gumman är redan uppe...»
»En mugg varm välling eller ölost, om du kan
bjuda därpå?»
• Var det likt till något annat. Ja, hon kan göra
en rar ölsupa», fortsatte han, i det han skyndade sig
ut, »hvars make ingen kristen smakat häremellan och
Viborg.»
»Sjön suger», återtog han, då han efter en stund
kom tillbaka och satte en spilkum rykande ölsupa på
bordet. — Ers nåd kan behöfva något födande, innan
han på nytt gifver sig åstad. Det måste nog vara en
faslig brådska att komma till gränsen, bara inte
återfärden varder så mycket rappare.»
Anders syntes färdig att öfvergå till en
utförligare redogörelse för skråets kannstöparepolitik, då
dörren öppnades och Lars inklef öfver den höga tröskeln.
»Nå, fick du några hästar?» frågade Svenske
nyfiket.
»Bagaren bad hälsa hans nåd», svarade denne,
sneglande åt krukmakaren, som skyndade sig ut då
Lars inträdde, »att alla hans hästar upptingats af
borgare, som resa till Borgå i handelsärenden.»
»Måtte hin ta deras handelsärenden», sade
Svenske, i det han satte spilkumen med en fart ifrån sig
på bordet. »Hur länge få vi vänta då?»
»Var det likt till någon väntan», svarade Lars
med ett bredt grin. »Nog ha’ vi hästar alltid och det
rara krakar ändå.»
»Nå, hvad grinar du då åt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
