Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 297 —
krämare kommo några timmar förr eller senare till en
marknad.
En stund därefter lämnade han staden. Den
vidsträckta slätten höjde sig långsamt från kusten och
uppsteg i böljande sädesfält mot de gröna
skogsdungarna till vänster om vägen. Hettan kändes
tryckande, så mycket mer som hästarna för hvarje steg de
togo upprefvo riktiga moln af damm.
Men tvärt emot hvad Lars förutsagt vardt dagen,
i synnerhet för honom själf, en riktig glädjedag. Han
kunde ej rida förbi någon enda krog vid vägen utan
att sätta skänkflickorna i rörelse, på det att han skulle
få känna på det bästa starkölet. Och hans laxfärgade
anlete strålade af lycka, när han med tungan slickade
bort ölfradgan från de grå, raggiga knäfvelbårama.
Efter hvarje sådan njutning kom emellertid den lilla
trehörnade hatten alltmera på sned och de grå,
plirande ögonen vordo allt mattare. I stället lifvades
hans musikaliska sinne och bäst det var, uppstämde han
med full hals den gamla soldatvisan:
(Ej ragtanbe fötter, ej Miuba ogou
bac ben fom fm förfta färöfnäpp fätt!
€j ftammaiiöe tunga, cj täppta öron
får öeti fom ben auöra cj förfmätt!
3a, ben fom är full, Ijau är ftor fom en fiutg —
iför fjuiig falieri, fallera, fallera — fung!
Uttömmande sina lungor till sista andetaget, skrek
han omkvädet om igen, så att det gaf skallande ekon
från de små skogskullarna på sidan om vägen.
Slutligen, öfverväldigad af ruset, släppte han sitt hufvud
mot bröstet och nickade stumt takten åt hästens
rörelser, hvilka småningom ökats till sakta lunk.
Den långa ridten under solvärmen efter den an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
