Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30i —
repade frågor förklarat att han icke kunde omtala det,
förrän månskiftet var öfver.
En kal sandslätt med några här och där
uppstigande bergknallar, samt längre i söder hafvet och i
öster en samling låga trähus, rymmande på sin höjd
ett tusental människor, var den tafla som mötte
Svenske, då han vek af nedåt den bergiga halfö, på
hvilken våra dagars Helsingfors sträcker sina vackra
husrader. Kasaberget hade ännu icke fått sitt
granitmu-rade Ulrikasborg, öarna i söder hade lika litet fått
sitt af Ehrensvärds snille och Cronstedts förrädiska
feghet på en gång lysande och sorgväckande namn.
Där Sveaborg i en följande tid skulle resa sina
väldiga murar, syntes för Svenskes blickar endast de kala
Vargskären, mot hvilkas strand hafvet bröt in med
glittrande vågor.
Vid Esbo tull var en liten skans uppförd af
trävirke, med framför liggande jordvall ur hvilkens
öppningar några svarta kanonmynningar stucko fram; den
första krigiska syn som hittills mött dem i Finland.
»Från Abo, kamrat! Här är vårt pass!» svarade
Svenske på vaktkarlens fråga, hvarifrån de kommo.
»Men kan du nu säga oss, hvar generalen har sin
bostad?»
»Vid stora torget, rådman Huuks gård alldeles
bredvid stora klockstapeln. Nådig herrn kan se den
hit», sade soldaten, sedan han ändtligen lyckats resa
upp slagbommen. »Men hans nåd generalen reste
redan i förgår till gränsen.»
Det var en ledsam nyhet. Och Svenske måste
därför redan följande dag fortsätta sin färd.
Trumpnare än någonsin lunkade Lars denna dag vid
hans sida på sin rödbruna, långmanade skinnmärr, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
