Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 302 —
genom sitt egensinniga uppförande tycktes vilja visa
att hon delade sin herres uppfattning om världens
usel-het. Så hade Lars ridit hela förmiddagen, då
Svenske, ihågkommande äfventyret under resan från Abo,
frågade honom, om icke månskiftet ännu vore öfver,
så att han kunde få veta orsaken till det galna
upptåget, hvilket han hoppades icke skulle förnyas.
»Hans nåd har, raggen ta mig, skäl och räson
att vara ond på mig», sade Lars och syntes för
ovanlighetens skull bli smått förlägen. »Men för tunnor
attan gråkattor såg jag henne icke så tydligt framför
mig som jag nu ser hans nåd där han rider.»
Så red han åter en stund utan att säga något.
När äfven Svenske teg, återtog han efter en stund:
»Det kändes ackurat som om ett hvasst isstycke
snuddat förbi anletet. Så böljade mitt hufvud värka,
som om jag skulle ha logerat där en hel division
fyr-verkare, så att jag icke visste mera hvad jag var än
krypet i kungens hårpiska.»
>Ja. jag kunde nog se det, käre Lars», sade
Svenske, skrattande åt hans öppenhjärtiga bekännelse,
»men någon hvitklädd flicka, som du pratade om, har
jag däremot icke sett, sedan vi lämnade Abo. Alla
kvinnfolken äro här antingen blå eller röda.»
»För raggen i våld, skämta ej om sån’a ting.
Det kan vara rätt så nog att jag såg henne skymta
mellan träden — men hans nåd är för resten intet
söndagsbarn.»
Svenske var icke själf fullkomligt fri från
tidehvarfvets tro på syner och spöken och det låg också
en viss tvekan i rösten, då hati svarade Lars:
»Lägg emellertid bort sådant där löst prat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
