Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 303 —
ställ icke till någon ny hetsjakt. Hästarna få nog
svårt ändå att gå fram på de här usla vägarna.»
»Hans nåd har, för böfveln i våld, rätt», sade Lars
undfallande, »men jag har nu i flere dagar känt mig
så orolig till temperamentet. Nu har den där maran
visat sig två gånger och gamle Lars får väl snart slå
den stora chamaden, kan jag tro.»
»Hvad är det som gör dig så orolig? Du har
ju allt hvad du behöfver. Med tillräcklig föda och
rent samvete behöfver man hvarken rädas för troll
eller spöken. Hvar var du, innan du kom i min fars
tjänst, eftersom du nu för tiden finner allt så dåligt?»
»Hans nåd frågar så mycket på en gång, att inte
sju visa män kunna svara därpå! Men hemligheten
skall en gång fram och det är så godt att passa på,
innan hon visar sig för tredje gången. Ty det är nog
snart slut med texten, sa trollet, nappade mässhaken
från prästen.»
Här tystnade han och sänkte blicken mot
hästhalsen. Det var så långväga minnen, att han hade
svårt att i hast få dem samlade.
»Salig far var smed i Uleborg», började han;
»en skam till sägandes både burgen och välaktad
borgersmän. Mor min var en icke mindre rar och
duglig kvinna, styrde allt i huset från det minsta till
det största. Aldrig glömmer jag hennes ögon, då hon
bannade mig.
’Lars’, sa’ hon en gång, då jag klättrat öfver vår
grannes, linkrämarens, tak och stoppat tallkottar i hans
skorsten, ’du är ett sådant odygdskräk, att den onde
inte kan ge dig nog med stryk’ — men det var inte i
går det.
Kom så kriget. Jag var med ifrån första fäkt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
