- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
308

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3°8 —

han åter kunde börja med låg, nästan flämtande
röst:

•Man ville att jag skulle vara skarprättaren»,
hviskade han. »Då man drog bort ett grönt skynke, stod
där verkligen under den underliga ställningen, som jag
grubblat efter hvad det kunde vara, en stor stupstock
och en af de maskerade männen framtog under ett
annat skynke och räckte mig en bred yxa.»

»Jag tvekade .... men Gud förlåte mig .... det
gamla krigskuraget var borta! Jag tänkte på
fångkällaren och klippte till. Det var ett ögonblicks verk ....

»Men det värsta var icke öfverståndet...; ty
knappt hade de maskerade männen hunnit breda
skynket öfver styggelsen och hällt ut en korg sågspån,
som de framdrogo ur en nisch, för att suga åt sig
blodet, då en ung, hvitklädd flicka kom instörtande
som en hvirfvelvind i rummet. Hvad hon sade, det
må hin veta, men grät och snyftade gjorde hon så, att
hon hade kunnat få stenar att gråta.... Iion ryckte
med våld undan skynket. Hennes gula lintestar till
hår yrde kring hennes likbleka anlete. Och allt sedan
den stunden», slutade Lars, i det han med en orolig
blick såg sig om, som hade han väntat sig att finna
bekräftelse på sina ord, »har hon aldrig släppt mig.
Natt eller dag, när hon visar sig, är ofärd nära och
då hjälper hvarken starköl eller Hjärnes testamente.»

»En underlig historia», sade Svenske tankfullt.
»Hvem kunde det väl vara som du på detta sätt var
tvungen att afdagataga?»

• Därom torde man göra bäst i att icke forska.
Det var många på den tiden, som kommo bort utan
att man visste hvart. Förmodligen hade de för noga
reda på gamle kungens död, och... ja, det må hin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free