- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
327

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 31 —

nen ät Svenske. »Allt som har en medfödd aning om
ett torrt russin, ska’ min herre veta, heter här pontak
— och all mat, som icke består af braxen i ölättika
eller rofvälling, kallas kalasmat... Det syns att
hattarnas dåliga öfverflödskram ännu icke hittat vägen
till gamla Finland.»

»I fält är kommissariatets kost ofta en läckerhet»,
sade Svenske anspråkslöst. »Salig kungen lefde ofta
endast af succaijebröd och vatten.»

»Nå nå, min herre! Icke värdt att vara så
anspråkslös. Sätter man ständigt sitt ljus under ena
skäppo, kan det lätt hända att danken slocknar. För
öfrigt är »i fält» och »i fält» just icke detsamma, och
om detta leksakskriget är det ju icke värdt att mycket
orda. Dansen tror vår general en chef kommer att
bli åt sjösidan... ha, ha, ha!... Men detta vet nog vår
unge kamrat, lika väl som ryssen, hvar den blir!»
tillfogade han högt, i det han riktade ett menande
ögonkast på Svenske, liksom han ville att denne skulle
fortsätta.

Svenske, som hade svårt att förstå hvarthän
kaptenen syftade, svarade endast med en stum nick. Men
detta svar, så intetsägande det i själfva verket var,
hade nära nog kommit rådmannen att släppa sitt stora
Niirnbergglas i golfvet. Äfven på de öfrige syntes
det öfva en märklig inverkan. Det syntes tydligt att
man hade missräknat sig på honom och det dröjde en
god stund, innan samtalet åter kom i gång.

Det var majoren, som först lyckades finna ord för
sina tankar.

»Jag var med Armfelten anno tretton», sade han
och lade båda armbågarna på bordet. »Då var det
andra bullar i ugnen. Hela landet var så rensopadt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free