- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
340

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 34° —

skulle Buddenbrock med säkerhet hinna fram till hans
understöd och hejda fienden. Sista rapporten, som
Buddenbrock nyss mottagit, då Svenske kom till
lägret, hade likväl gifvit vid handen att Wrangel, såsom
hörande till mösspartiet, var alltför afundsjuk på en af
hattpartiets förnämsta ledare för att med honom vilja
dela segerns, som han trodde, lättvunna lager och
därför sannolikt högst ogärna skulle hålla sig på defensiven.

Hvarje sekund var därför dyrbar för Svenske och
han pressade gång på gång sin häst att falla i galopp,
med den påföljd att denne snart vardt alldeles uttröttad.
Svenske måste därför med våld taga en ny. Men
denne var en usel krake, som snart låg flämtande på
vägen, ur stånd att mera resa sig.

Denna motgång var så mycket större, som det
endast återstod en fjärdedels mil fram till fästningen.
Men kosta hvad det ville måste han hinna dit innan
det blef för sent. En gång för alla ville han gifva ett
prof på hvad han dugde till. Med rask takt borde
han vara framme på kortare tid än en halftimme.

Ännu hade han ej hört något skott från
Willman-strandssidan. Mötande ryttare visste ingenting om
något anfall. En af dem berättade till och med att
fienden vändt tillbaka öfver gränsen.

Han hade just hunnit lossa sin väska från
sadelbommen, då en ryttare visade sig uppe på backkrönet.
Han kände genast igen att det var Schulenberg, på
den svarta peruken och den tillgjordt förnäma
hållningen. När denne fick se Svenske, hälsade han förtroligt,
men tycktes mån om att ofrågad få fortsätta sin väg.

»Hvarthän, herr kvartermästare — är striden
redan böljad?» frågade Svenske, icke utan ironi, då han
såg att Schulenberg icke gjorde min af att stanna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free