Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34§ -
sporra sina lurfviga hästar i ursinnigt fyrsprång genom
det flyende fotfolket.
Svenskes hjärta hade klappat af stolthet, då han
sett savolaksame i väl rättade led rycka an mot
fienden. Mon nu, hur blygdes han ej öfver deras feghet!
Utan att knappast gifva sig tid att bruka sina vapen,
fly de, slagna af skräck. Han ville rikta kanonerna
mot de uslingarne. Men fåfängt rusade han från den
ena kanonen till den andra för att uppmana
artilleristerna att göra det. De logo åt honom, som om de
trodde att han var förryckt.
Ändtligen börja tavastländingame, som ännu höllo
linien, att röra på sig.
»Värjan ut!» kommenderar deras öfverste, den
tappre Bildstein, han som för trettio år sedan, midt
i den fientliga hären, bortsnappade konung Augusts
bref till tatarernas höfding. Ännu samma
ungdomliga oförvägenhet, samma käckhet i hans ädla
anletsdrag.
Han ropar åt soldaterna att icke skjuta, förrän
de kunna se fienden i hvitögat.
Och deras anfall kan fienden icke motstå. Inom
några ögonblick ha de jagat in honom igen i skogen.
Men deras segeijubel blir tyvärr icke långvarigt.
Då de se hur äfven de karelska ryttarne fly hals öfver
hufvud från fältet, stanna de rådvilla. Då höres i det
kritiska ögonblicket kommandoordet:
»Höger omvänder eder!»
Och detta märkliga kommandoord, som ingen
sedermera vill vidkännas, detta ord, som skall tvinga
gråten i halsen på deras barnbarnsbarn, vid tanken på
alla olyckor som sedan följde, på allt det förtal, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
