Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 352 —
»Nu äro vi femton!»
»Tillräckligt många som sällskap till evigheten!
Ställ säkra karlar vid grinden!»
»Ja, hans nåd.»
»Hvar äro pistolerna? ...»
»De storma uppför gatan!»
»Tryck er intill vallén, bussar!»
»Nu sprang krutkällaren i luften!»
Svenske kom att tänka på att där i bastionen
äfven borde finnas ett förvaringsrum för ammunition,
som nu började tryta för dem. Slutligen funno de
källaren, men dörren var stängd.
»Nå, bryt upp den!» sade Svenske beslutsamt.
Dörren gaf vika för Lars’ ansträngningar och de
funno nu en stor mängd krutkärl uppstaplade där inne,
ur hvilka de skynda att fylla sina kruthorn.
En djärf tanke far genom Svenskes hjärna. Om
han skulle spränga sig själf med de stormande
ryssarne i luften?
»Rulla ut faten till dörren!» ropar han åt några
soldater, som äro längst inne i källaren. > Slå af
locken och ställ kärlen närmare tillsamman!»
»Nu komma de djäflarne öfver grafven», ropar
Lars i detsamma uppifrån.
»Tänd luntan och passa på, när jag ger tecknet!
Du tvekar, karl?» säger han, då den soldat, som
han gaf befallningen, med rädd uppsyn rusar mot
öppningen.
»Gif hit», skriker han till, i det han rycker till
sig den brinnande luntan och håller den beredd att
sänkas i krutfjärdingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
