Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 358 -
derå bonis för den dåliga kreditens skull, så lånade
han mig hundra blanka plåtar.»
»Och testamenterade jag icke med varm hand en
lika stor summa till en ny messhake åt prästen i Jakob?»
»Ja, med förord att gifvarens namn skulle stå i
kyrkoboken och inrikestidningarna», invände
perukmakaren försmädligt.
»Nej, vet nu skäms, din sakramentskade hårtång»,
skrek slaktaren, »för nu gnisslar du värre än trähästen
på Hötorget, då någon rider på’n. Hin må vidare vara
i brorslag med dig längre. Jungfru — betala! > skrek
han, i det han med beslutsam min tog sitt spanska rör
från spjället. Han ville dricka sitt öl vid ett annat bord.
»För mig kan du gärna sitta i femtusen år där
borta på bänken», sade perukmakaren i försmädlig
ton, »och dricka öl så att det växer brunnskrasse om
halsen på dig — utan att jag skall kännas vid dig, du
ilskna kanalje.»
»Sakta, sakta go’ vänner», tog åldermannen till
orda i medlande ton. »Slå dig ner här igen, bror
Flå-berg. — Skola gamla vänner råka i lufven för det
minsta ordkäbbel? — Nej, — salig gumman hade nog
rätt, då hon sa’ att...»
»Betala — jungfru!» skrek slaktaren ännu högre,
i det han satte sin gröna karpus på hufvudet och slog
på kullen med handen.
»Nej, hör nu, bror Flåberg», fortsatte åldermannen
bevekande i det han fattade honom i rockskörtet. —
»I-Ivad är väl detta för komedia? — Förr i världen
gaf man hvarandra ett godt glåpord eller torrbultade
hvarandra, så godt man förmådde, men se’n var allt
bra igen. Hvart ska’ det väl dra’ hän om alla gamla
vänner bli så snarstuckna som bror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
