Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 366 —
Fiken hade skyndat ut i källargången. Därifrån
begaf hon sig in i ett litet, hvälfdt rum med fönster åt
gårdssidan, där hon lyssnade en stund uppmärksamt,
hvarefter hon slog eld och tände ett par smala
talgljus på spiselkransen samt framtog några blankskurade
tennmått, som hon satte på bordet.
Efter en stund hördes en sakta knackning på
fönstret; den upprepades något starkare, då hon
skyndade sig att draga från regeln. Där utanför stodo två
män i neddragna hattar och vida kappor.
»Alltid lika vacker, ma foi», sade den ene af dem
och klappade henne under hakan. »En sådan" hy du
har, lilla Fiken! Men hvarför lät du oss vänta där
ute så länge? Kallt som i Februari.»
»Ja, hvad mig vidkommer, känner jag mig
alldeles som i fjor då vi slutade den där korfkampanjen,
efter att i tjuguen dagar icke haft kläderna af
kroppen», sade den andre, en äldre man med sträfva,
inbundna anletsdrag och gråblå, genomträngande ögon.
»Men här inne är ju riktigt varmt och hemtrefligt.. .
Just hvad som kräfves för att kunna arbeta med zèle
och drift.»
»Tror hans nåd man kan se genom väggar och
tak?» frågade Fiken, med en misslynt snörpning på
munnen. — »Kunde väl inte gissa häller hvem det var
där ute i mörkret som klappade på?»
»Hvarför inte det, mitt vackra barn? ... Psyche
såg ju icke Amor. Men hon älskade honom ändå,
fast hon trodde att det var ett vilddjur.»
»I komedien ja; men inte går det så till i
verkligheten ... och så var den sköna fröken sjuk också,
åtminstone gjorde hon sig till som hon varit det, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
