Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
Det var en vacker, solig vinterafton. De gröna
slessingsgardinerna för fönsterna till biskopens
lilla rum, voro halfslutna och genom
öppningarna kom solljuset i täta strålknippen genom rummet
och satte fyrkanter på golfplankorna. Sinius och
biskopen voro inbegripne i samtal.
Denna gång gällde prostens öfvertalningsförsök
helt visst någon viktig fråga; ty den varsamhet och
grundlighet, hvarmed han inledde den, gränsade nästan
till det komiska.
»Ingalunda min tanke att lasta kunskapen om
andra folks seder och bruk», svarade Juslenius på en
af hans frågor. »Hæc sunt facienda, neqve illa
omi-tenda, säga romarne. Men kunskapen om vårt eget
bör likväl gå i främsta rummet.»
»Nihilo nihil lit >, — svarade prosten med en
misstrogen skakning på hufvudet. »Om man icke känner
något annat än sig själf, torde det vara svårt att
utveckla sig till något högre. Vi ha ofta här i Sverige
större svårighet att af en lysande, öfverlägsen tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
