Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 386 -
parti 1’hombre eller revérsi, få de nu finna sig i att
spela femkort, polskt pass eller lurlanter.»
Biskopen kunde intet annat än skratta åt dessa
besynnerliga jämförelser mellan gamla och nya tiden.
Prosten hade emellertid skickligare sopat igen spåren
efter sitt återtåg än han lyckades maskera sitt anfall,
lian fick vara nöjd därmed. Det hörde till de sju
orimligheterna, tänkte han, att vinna något positivt hos
en sådan tvärvigg som Juslenius. Efiter att ytterligare
sagt några ord i likgiltiga ämnen aflägsnade han sig.
Generalernas sak var enligt hans åsikt förlorad. En
stund därefter sågs han vandra öfver Norrmalmstorg
mot mynningen af Regeringsgatan.
Ett stycke upp på sistnämda gata möttes vid
samma tillfälle en kavaljer och en dam. Kavaljeren
hälsade med utsökt behag och på den eleganta
dräkten, den väl friserade peruken samt den vårdslöst
förnäma hållningen kunde man redan på afstånd känna
igen hvem det var.
»Ah — quel bonheur, mademoiselle», läspade han.
»Ett så agreabelt rendezvous på en så ful afton!»
»Ärnar sig monsieur till baronens i afton?»
»Certainement! — Man kan ju icke helt och hållet
draga sig undan.»
»Hvilken olycka har icke träffat de stackars
människorna ... Man får ju nästan migraine af att höra
deras klagovisor. Ma soeur tror dock fortfarande att
hennes man, generalen, skall, malgré tout, draga sig
ur spelet. Quelle chimère?»
»Bien possible, ma foi. Mig synes det dock som
en ren impossibilitet. De sakna ju hvarje moyen?»
»Madelaine har än en gång skrifvit till Holland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
