Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 397 —
med ett tillgjordt skratt. »La belle Lucinde gick
kanske ut för att beundra det vackra månskenet i sällskap
med vår allvarlige kapten. Förmodligen har någon
katt skrämt henne. De små djuren äro så sensibla i
mörkret.»
»Ni gör mig en verklig tjänst, kusin», sade
friherrinnan utan att låtsa höra hans skämt, »om ni tar
armstaken där borta och än en gång undersöker salen.
Kan hända har någon af de råa soldaterna smugit sig
upp från vakten och ofredat Ulrika eller min
kammarjungfru. Jag tyckte alldeles nyss att det lät som en
fruntimmersröst skulle ropat på hjälp.»
»Med största nöje», sade Laforme, i det han
närmade sig bordet, hvarpå armstaken stod. — »Men om
något luftdrag skulle blåsa ut ljusen, skulle jag
knappast på egen hand kunna hitta rätt i detta gamla hus.»
»Tolluntur in altum, ut lapsu graviore ruant >, sade
prosten med ett godmodigt leende, »eller, som det
heter hos oss: stiger upp som en morgonsol, faller ner
som en skinnpäls.»
Prosten hann icke längre utveckla sina lärda
funderingar, ty fröken Liewen afbröt honom ifrigt med
de orden:
»Skynda er då, kusin — Madelaine är orolig!»
Hon steg upp i detsamma och räckte Laforme
armstaken.
Men det syntes tydligen att dennes courage var i
det närmaste borta. Hade han icke nyss förut hållit
ett sådant tal mot vidskepelse och spöken torde det
ha varit ovisst huruvida han icke med något nytt
svepskäl sökt draga sig ur spelet. Men nu måste han
däran för skams skull och, samlande all sin viljekraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
