Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 398 -
gick han mot dörren, som han öppnade på vid gafvel
och lyste inåt salen.
Men hvad som nu hände kunde han aldrig riktigt
förklara. Det kändes som om någon blåst honom i
ansiktet. Detta kom honom genast att vackla. Så
släppte han armstaken, som föll med en duns i golfvet
och skrämde upp de båda damerna från sina platser,
samt kom prosten att knäppa ihop händerna, medan
alla på en gång frågade hvad det var.
Laforme hade icke lätt att besvara den frågan.
Han mumlade några mystiska ord om det
»sällsammaste», det »underbaraste mellan himmel och jord, som
ingen menniska förstår», men undanbad sig emellertid
alla vidare spörsmål.
Det var ingen med hvilken general Buddenbrock
hellre samtalade under dessa olycksdagar än sin dotter.
Men också hade Ulrika undergått på sistone en
märkbar förändring. Man igenkände icke längre i henne
den koketta världsdamen som på den kungliga
assem-blén ådrog sig allas blickar, eller den glada, lifliga
flickan, som under Liljeholmens ekar narrade
kavaljererna till det ena hoppet vådligare än det andra för
att få henne till sitt vif. Allt ifrån den dag, då
modren, till följd af Lars’ besynnerliga anklagelse, fått
kunskap om hennes förhållande till Svenske, hade
hennes väsen liksom blifvit ett annat. I stället för atl
skämta med allt och alla, blef hon tyst och allvarsam;
men intog detta oaktadt allas hjärtan genom sin enkla
okonstlade vänlighet.
Blott en enda gång sedan Svenske lämnade huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
