- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
400

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 400 —

fordrat att de skulle föreläggas dem i original, ett
yrkande som han redan långt förut med yttersta
häftighet afvisat. Meijersdorff, hvilken vid flere tillfällen
under hans fångenskap visat sig vara en god och
tillgifven vän, hade nu begärt att få lämna dem åt
konungen personligen. Denne, hade han sagt, var allt
för lifligt intresserad i sina gamla krigskamraters öde,
för att icke skulle låta sin motvilja mot friherrinnan
fara och söka rädda honom. Det var ju allmänt kändt
att konung Fredrik aldrig hyste långvarigt agg mot
någon och Buddenbrock kunde därför icke finna annat
än att planen var god. Ulrika hade äfven rådt sin
far till detta steg, då hon, trots sin motvilja för
baronen, ansåg honom ur stånd att missbruka hennes fars
förtroende. Då därför betjänten anmälde att
Meijersdorff hade vakten och önskade ett samtal med
generalen, hade hon än en gån g med några uppmuntrande
ord sökt skingra dennes tvekan.

Hon väntade sedan utanför i salen att samtalet
mellan dem skulle taga slut. Mörkret inbröt. Hon
såg hur den ene vandraren efter den andre skyndade
förbi fönstret i månskenet. En och annan vände sig
om då de kommo till hörnet och sågo nyfiket upp mot
fönsterraden. Så vände de sig om och fortsatte sin
väg och ljudet af deras steg dog bort. Det var
återigen endast de månlysta, glittrande snödrifvorna som
mötte hennes tankfulla blickar då hon såg ut.

Slutligen tröttnade hon att vänta.

Den stora salen gjorde också i saknad som den
var af sin vanliga inredning, ett intryck af ödslighet,
hvilket ännu mera ökades af den egendomliga
belysningen af månen från ena sidan och af den flämtande
lågan i spiseln på den andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free