Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4° 4 —
som under hela mitt lif vill vara det. Lifvet vore det
minsta prof på kärlek, som jag ville hembjuda kusin
som offer, men offra då något för mig... älska mig,
åt minstone så mycket som souverainen älskar sin
fa-voritslaf.»
Han talade nu med verklig värme och Ulrika
kände sig nästan förbryllad.
»Ni drifver mig till en usling om ni längre nekar»,
fortfor han. »När allt här hemma är slut — när vi
fått lämna detta grymma folk, som tagit din faders
lif...»
Det var en läng glänsande blick, som Ulrika nu
täste på hans upprörda anletsdrag. Hinden, då hon
plötsligt varsnar vargen i det tysta skogssnåret blickar
troligen på samma sätt. Det var som om hela hennes
själ på en gång blef upplyst genom dessa däfna,
frågande pupiller. Men hon sade ingenting. Uttrycket
i hennes anlete var dock mera vältaligt än ord.
Under hela samtalet hade eldskenet från de
falnande glöden i den stora spisen spridt sitt fantastiska
sken öfver väggarne i rummet. Men först nu kom
hon att gifva akt därpå. Det var, tyckte hon,
alldeles om om skilderierna på den höga hautelissetapeten
skulle fått lif och bilderna röra sig i det egendomliga,
rödaktiga skenet, när de reflekterades af den stora
väggspegeln.
Meijersdorff hade aflägsnat sig. Han hade
troligen funnit att enträgenhet gagnade till intet inför så
mycken beslutsamhet och viljekraft. När hade hon ej
lagt märke till, så koncentrerade sig alla hennes
tankar kring den mörka punkt, kring hvilken de ständigt
rörde sig och som han nu med ens så brutalt blottat.
Hennes fars lif? Nej, det måste vara en hemsk dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
