Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°5
Det kunde ej vara möjligt att människorna voro så
onda.
I-Ion tog ett par steg utåt rummet. Den djupa
tystnaden i det stora ödsliga rummet, med dess mörka
gömslen innebar redan i sig själft något spökligt. Nu
tyckte . hon bestämdt att bilderna i spegeln rörde sig.
Blodet rusade åt hufvudet med en förfärlig
våldsamhet. Det tycktes henne som om många röster ropat
hennes namn och med ett häftigt skri föll hon till
samman. Och i skärande dissonanser upprepade ekot från
de tjocka murarne detsamma medan spegeln långsamt
och ljudlöst åter vände till baka i sitt läge.
Det var detta rop, som satt Laformes mod på ett
så stort prof. Efteråt påstod han att den häftiga rörelse
han visat endast orsakats af hans rädsla för la belle
Ulrique; ty hon påminde så mycket om la duchesse
de Maine. En gång hade det händt den aimabla
hertiginnan någonting liknande. Det var på en af hennes
förtjusande små aftoncirklar. Plötsligt hörde man ett
rop på terassen utanför. Man skyndade dit. Men
oaktadt de lifligaste diskurser lyckades man icke
upptäcka hvem som ropat. Hertiginnan fick emellertid en
så svår nervattack att hennes lif sväfvade i fara. Denna
händelse hade så djupt fäst sig i Laformes sinne att
lian aldrig kunde höra något fruntimmer ropa till utan
att han fick en påminnelse af samma obehagliga känsla
som han då, liksom alla de närvarande erfarit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
