- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
414

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 414 —

Alla de penningesummor som friherrinnan fått från
Holland för att värfva anhängare med bland bönder
och borgare hade offrats förgäfves.

Det hade också varit med hjärtat uppfyldt af bittra,
tärande tankar, som Ulrika denna dag gått till kyrkan.
Hon hade äfven sin egen sorg att söka tröst för.

Man hade visserligen på sistone trott att Svenske
återkommit ur fångenskapen. Men hvarför uppsökte han
henne icke? Kunde det vara sannt, hvad ryktet hviskat
om, att han i hemlighet sökte vinna en annans hand?
Dessa frågor hade hon aldrig haft mod att närmare
ingå på.

När orgeln utsände sina rena, fulla harmonier och
psalmen uppstämdes från den samlade menigheten,
hade hon känt sin själ lyft, sina kval mildrade. Det
hade liksom kommit glimtar om hopp om kommande
bättre dagar. Ljufva minnen hade, klara och vänliga,
hade dykt upp för hennes inre öga. Hon såg
grönskande stränder och en blå, lätt krusad vattenyta,
infattad i en nordisk sommarnatts fridfulla stillhet och
dessa bilder hade fyllt henes hjärta med ljuft vemod.

Men så hade orgelns toner tystnat, och därpå hade
följt predikantens ord. De hade handlat, icke om frid, om
försoning, om människors lycka och sällhet, utan endast
om hämnd om makt om ärelystnad. Ja, till slut hade
de nedkallat dödsdomen öfver hennes olycklige far, lika
hjärtlöst som om talet rört en ogärningsman eller röfvare.

Predikan var slut. Den entoniga, mäktigt
gripande psalmen genljöd från hvalfven. Brusande
orgeltoner strömmade ut öfver kyrkogårdens löfviga lönnar
och doftande häggar, som vajade af och an för vinden.
Ähörarne började lämna kyrkan. Man kunde se på
deras tvärsäkra miner att predikan uppbyggt dem. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free