Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 43’ —
pä.’.. . Se så! Koiii hit också mäster själf och stå inte
längre och bliga där bakom disken.»
Medan mäster Lafont öfvertalades att slå sig ned
vid bordet, hade två unge adelsmän inkommit. De
sände ett hastigt ögonkast öfver rummet. Längst ner
vid dörren suto någre af deras likar, som hittills i
tysthet tömt sina ölmuggar. De slogo sig ner på den
lediga bänken bredvid utan att efter vanligheten ropa
på vin.
Ingen af de öfrige gästerne fäste till en böljan
någon större uppmärksamhet vid dem. Endast
krämaren kastade då och då en förstulen blick ner åt
dörren, för att därefter med orolig min vända sig mot
den pickande väggklockan strax bredvid i hömet. För
att döma af skänkflickans mörkbruna, oroliga ögon
måste äfven dessa på något sätt ha att skaffa med
de unga, välväxta männen.
»Nå, hvad nytt i staden?» frågade Buddenbrock
de som sist trädt in, i det han makade rum åt dem
vid bordet.
»Just ingenting», svarade den yngre af dem. »Men
se där ha vi rymmaren», afbröt han sig, i det han tog
Svenske i hand.
»Hur gick det då?» hviskade de andre ifrigt.
»Festina lente, mes ami. .. jag måste först ta den
här gamle vännen i hand.»
»När Cronhjort är vid det kuraget, får man intet
ord af honom.»
»Hur det gick, frågar ni? Dåligt, ma foi.»
»Det var först’ i går», återtog han i lägre ton,
»som jag fick tillstånd att söka min gamle chef. — Ni
kan ej tro hur affallen han är.... Han var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
