Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 444 —
hade med den lugnaste min i världen visat några prof
på det finare guldmakeriet, hvilka han kom ihåg från
sin lärlingstid vid Bälsta, hvilka slagit den gode
åldermannen med häpnad. Och när han till på köpet fick
löfte om en blank guldkarolin om dagen, vardt han
fullkomligt öfvertygad om Bisots ärlighet, då han visste
att denne var fattig i sig själf som en kyrkråtta.
Om han kommit tillbaka en stund senare, skulle
han säkerligen blifvit ännu mera häpen vid att se
Bisot sittande framför en stor kittel, ur hvilken han
framlockade de mest döfvande ljud, medan Lars, stående
på en hög pall höll på med att med hjälp af en stor
murhacka bryta hål genom väggen.
»Tycker hvad snopna de ska’ bli», sade Lars, i
det han borttog en större sten ur hålet och torkade
svetten ur anletet med tröjärmen, »då generalen säger
tack för god vakt och låter dem ta hufvudet af
hvarandra bäst de gitta, blott han slipper.»
»Hur går det med skutan som skulle komma på
strömmen?»
»Redan här, herr kommissarie», svarade Lars, med
en slug blinkning, i det han satte hackan ifrån sig,
»vackrare skepp har icke lagt till vid nya stenbryggan
sen den stora turkiska ambassaden var här, anno 27.. ..
Lastad med idel talg och hampa.»
»Skulle smakat gamle Smedman i hans
välmakts-dagar.»
»Jo jo men! För den stackaren var ett lastrum,
stufvadt med lerpipor, mer värdt än om det stufvats
med niodalers sedlar.»
»Det sades på bron att han dött i går.» —
»Så? I går? Ja, maken till hans sötkummin får
man springa gatlopp efter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
