- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
462

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 462 —

»Skratta icke däråt, min kusin», tillade han, då
friherrinnan icke kunde återhålla ett småleende vid dessa
ord. »Saken är allvarlig. Gyllenborg har redan
utfört sina barn sjövägen till grefve Bonde på Hesselby
och andra fly undan så långt de komma ned åt
landsorten. Laforme har jag förgäfves sökt under flere
dagar ... Efter hvad jag hört lär äfven fröken Liewen
ämna sig åt landet. Den kära Liewen låter mycket
tala om sig på sistone. Man berättar till och med
att hon blifvit förälskad i den där finske ynglingen,
som var här i fjor somras och ställde till så mycket
spektakel, Svenske eller hvad han hette.»

»Men det finnes ju soldater i staden?» sade
generalen ifrigt.

»De göra sig också redo nu att skingra populacen.»

»Jag tyckte nyss att det lät som ett skott», sade
Ulrika i det hon reste sig och öppnade fönstret.

Medan hon och friherrinnan sågo ut på gatan, utan
att finna någon förklaring, tog Meijersdorff fram en
bundt papper, som han räckte generalen.

»Jag får härmed äran återställa hufvudparten af
hvad jag fick låna», sade han; »Gyllenborgs bref äro
icke med. Dem ville man icke återlämna.»

»De voro likväl de viktigaste.»

»Det var i synnerhet ett ställe i den sista försvars- ■
skriften, som väckte ond blod, det nämligen där herr
generalen skrifvit att han vore ej absolute förbjuden,
men väl conditionaliter befalld att dela sin styrka. —
Detta uttryck ansåg man vara tvetydigt. För öfrigt
obehagligt att höra för kungen som ju påstått för
rådet att han absolute förbjudit generalen att dela sin
styrka.»

Officern, som hade vakten, inkofii nu efter slutad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free