Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 467 —
»Ack, min Gud, hör upp med detta tal, och lämna
mig. Hvad jag begär är ju en så ringa uppoffring?»
»Uppoffring» — Hvad vore lifvet sedan? — Det
vore ingen dygd, det vore feghet.»
»Att uppoffra sig för sin nästa är en kristens
främsta plikt.»
»Kristen?»
»Ni tror icke på Gud, kusin Meijersdorff. Edra
blickar voro så tviflande, när jag nämnde det heliga
namnet?»
»Certainement, ma cousine! Jag svär vid hans
namn understundom. Äfven nu vill jag svära vid hans
heliga namn att göra allt hvad ni befaller mig — rädda
er far — allt — blott ni lofvar ...»
»Rädda min far!» afbröt honom Ulrika med
häftighet. »Skulle då icke den, som gör anspråk på att
varda min make, vilja offra sitt lif många gånger om
för att nå detta mål utan att behöfva anföra det
såsom prof på sin kärlek. Kan det vara möjligt? . ..
Kan ni rädda min far. Ja, jag ser det på edra ögon!»
»Lofva; — och befall hvad ni önskar.»
»Skynda då! — Vår Herre skall löna er goda
gärning.»
»Chère amie», sade Meijersdorff i det han reste
sig upp och sökte gifva sitt anlete dess vanliga
lik-nöjdt öfverlägsna utseende, »upphör en gång med dessa
slags himmelska löften. Grace à Dieu har jag långt
ringare anspråk på vår Herres tacksamhet. — Quelle
embarras att hålla reda på alla lefvande och döda! —
Men se icke så förvånad på mig. — Ah! Sacré nom,
jag kan icke annat än småle åt denna prästernas makt
att fördärfva unga sinnen. — Lifvet efter detta I —
ett skönt, ett agreabelt lif, ma foi... Jag och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
