Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 474 —
»A, kors är det du, gamle Lunta», sade Reiter
och blef helt fryntlig till humöret. »Det var icke i
brådkastet som jag såg till en sådan karl. Hvad kan
en töcken ha för ärende?»
»Just ingenting», sade Lars småleende, i det hans
anlete antog ett mycket oskyldigt uttryck. »Det var
så ruskigt i luften och så tänkte jag, när jag gick förbi,
att jag skulle titta in och se om det var någon
bekanting här som kunde vilja skänka i ett stop öl åt
en gammal krigskamrat.»
»Skänka i? Tror du att vi ligga i Krakau nu
i själfva välmågan? — Nej, trå ta mig, om det finns
här så mycket som en droppe öl en gång; endast litet
brännvin för natten.»
»Då får ni nog en lång natt», sade Lars liknöjdt.
»Annat slag var det i gamle kungens tid.»
»Som mycket annat.»
»Tänk då om fattig man själf kunde bjuda på
kalas?» sade Lars plirande med ögonen, i det han satte
ett par buteljer på bordet.
»Nej, tack ska du ha, gamle Lunta, men vi få
inte smaka sån’t i vakten.»
»Strunt i sådana knektar! Jag kan trolla er
alldeles nyktra i en handvändning.»
»Skratta måttligt du, Kalle», varnade fältväbeln
i myndig ton piparen, »finngubbarne veta mycket som
inte andra människor veta, och den som mycket vet,
ser du, har mycket vett.»
»Ska’ han trolla?» frågade piparen, som nu
började ta saken på allvar.
»Ja, kom hit bara med kopparkitteln, ska’ du få
se på en lustig komedia», svarade Lars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
