Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 479 —
»Och hvad är detta för en gynnare?» fortfor han,
då han i det samma såg Lars, som smugit sig undan
till ett hörn af rummet.
»Ja, det var så . . .»
»Tag befälhafvaren i förvar, Flinta», sade han till
den soldat som följde honom, »och följ sedan själf
efter. — Håll er nu vackert i ordning, när jag
kommer ner, så att icke generalen får se, hur dåliga
soldater ni äro.»
Med dessa ord lämnade officern rummet och
uppsteg för trappan till öfre våningen.
»Hvilket rum var det?» frågade han Lars i
hviskande ton, i det han villrådig stannade i förstugan.
»Rakt fram, nådig herre.»
»Vänta här utanför.»
Då Svenske, ty officern var ingen annan än han,
inkom i generalens yttersta rum, den för läsaren
bekanta matsalen, rådde där fullt mörker. Ulrika, som
lutat sig ut genom fönstret, ’tydligen för att efterse
hvad vagnen skulle betyda, rusade häftigt upp, då
hon hörde någon inträda.
»Skynda, Ulrika!» sade Svenske ifrigt, då han
kände igen henne. »Du måste genast väcka din far.»
Men hon rörde sig ej ur stället.
»Hör du, älskade! Ingen minut att förlora.»
Ännu dröjde hon, synbart villrådig.
»Hvarför tvekar du? Hör hvad jag säger: Ingen
tid är att förlora.»
»Var det inte du, Carl, som nyss där nere på
gatan talade vid Liewen?»
»Vi ha ej tid att vara svartsjuka på hvarandra!
Säg till generalen!»
Ett drag af bitterhet lade sig öfver hennes anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
