Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 482 —
Magdalena.. . och du, Ulrika, gråt icke, kära barn!
Hälsa Henrik! Hälsa den käre gossen!»
»Skynda, general», sade Svenske, ur stånd att
dölja sin ifver, »vi komma efter tiden.»
»Skall det ske i natt?» frågade generalen med
en förvånad blick på officern; »så sade ni ej nyss.»
Nu tycktes Ulrika plötsligt åter få lif:
»Nej, låt honom stanna!» sade hon och grep
Svenskes hand som hon höll krampaktigt i sin. »Ack,
hör mig! — Blott en dag.»
Svenskes oro växte med hvarje ögonblick. Skulle
hon utsäga hans namn, vore allt förloradt, då
vakt-officern, hvilken redan tycktes vara tvehågsen, kunde
finna stöd för sina möjliga misstankar.
»Herr general», sade Svenske med fast stämma,
i det han artigt förde Ulrika åt sidan, »jag måste lyda
mina order. I fall ni vägrar att följa mig, måste jag
ropa på mitt folk. — Hör hit, bussar», skrek han ut
genom dörren.
Under sådana förhållanden fanns ingenting annat
för generalen än att lyda. Det var en uppskakande
scen som följde och Svenske led inom sig af den
dubbla rol, han måste spela.
»Behagar herr generalen följa mig?» sade han
slutligen, i det han tog ett steg mot dörren.
En djup tystnad följde på denna fråga. Det var
ett ögonblick fullt af oro. Månskenet bredde sig,
mildt och sällsamt, öfver det stora rummet, i hvilket
de nämnda personerna stodo, med ängslan lyssnande
till de ljud af steg och röster som hördes på gården.
Den på hvilket uppträdet tycktes utöfva sitt
största inflytande var Lars. Allt sedan han inkommit,
hade han oupphörligt haft sina blickar fästa på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
