Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 493 —
har godt om vänner... gamle Flåberg han kom på
Marstrand han, hur han än sparkade.»
»Att sätta en hederlig borgare på fästning!...
Jo det är frihet det.»
»Var likt till någon frihet, sa’ hon som fick tala
och bet tungan af sig. Nej, gör du mans en peruk af
friheten, bror Tunnman, då vet du hvar du har honom.»
En stark trumhvirfvel, som hördes öfver sorlet,
kom dem att tystna ett ögonblick.
»Nu komma de med honom!»
»Nej, det är bara kavalleriet som går först. ..
Två regimenten ryttare.»
Ryttarne redo fram på brobanan i tätt slutna led.
Deras gula uppslag stucko bjärt af mot de mörkblå
rockarne; deras långa huggvärjor, som de höllo dragna
vid sidan, blänkte i solen. Med bistra, allvarliga
blickar betraktade de folket på sidorna.
Efter dem körde en ensam vagn med nedslagna
sidostycken. På baksätet sutto tvänne äldre män: den
ene kände man väl igen — den ryktbare
Tollstadius, tidehvarfvets kanske mest omtyckte predikant —
den andre var generalen von Buddenbrock, den af
stockholmspöbeln mer än allting hatade förrädaren eller,
som han nu öknämndes, »marskalken för finska färden».
Smädelsen och hånet hade emellertid föga verkan på
honom. Frimodigt såg han åskådarne i ögonen och
det var mången, hvilkens samvete den aftonen
vaknade, som icke kunde nog beundra den åldrige
krigsmannens lugna och ädla uppsyn.
»Se hur han hälsar!» sades i hopen. »Han är
minsann kavat, så förrädare han är!»
Ett par timmar senare på kvällen vände samma
tåg tillbaka öfver torget. Äfven de sorlande folkho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
