Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 494 —
parne voro de samma, men vagnen gick nu tom. På
sandbacken utanför Norrtull hade det hemska dådet
fullbordats och det styrande partiet med den olycklige
krigarens blod satt en mörk skamfläck i vår historia.
Några adelsmän, som med möda lyckats bana sig
väg genom folkhoparne, stannade utanför Castenhof.
»Ma foi de Paris», sade en af dem i det han
kastade en blick efter de böljande folkhoparne, »hur kan
mon frère fråga något sådant? Som om jag icke skulle
hafva nog starka nerver att åse hur man décapiterar
någon! — Men det äcklade mig... därför höll jag
mig därifrån!»
»Det var ett storartadt skådespel, skall mon frère
tro», återtog Schulenberg, i det han vred upp sina
mustascher. »Han var sannerligen en långt mindre
kruka än jag trott... lika lugn som om han klifvit
till häst för att taga sig en morgonpromenad, då han
steg upp på schavotten.»
»Har alltid sagt att det var en brav man, en man
med courage.»
Laforme kände med fingret i ena ögonvrån
liksom han anat en tår.
»De där herredagsmännen, som skulle föreställa
vittnen, darrade i sina långrockar... Det duger inte
att ha fruntimmersnerver vid sådana tillfällen.
»Certainement, mon ami! — men då man som jag
sett både Cartouclie och hans band, Nivet, för att icke
tala om DéschaufFours, som först kväfdes och sedan
brändes — hvilket, i parentes sagdt, var föremål för
en lång undersökning bland vetenskapsmännen — jag,
som var så intimement lierad med Argenson,
polislöjtnanten i Paris — ah, quel homme! — A propos
— är det sant att generalens familj skall lämna Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
