Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 497 —
i Kalmar, hvilkens hustru han velat ofreda, samt stuckit
ihjäl honom, hvarför han måst rymma ur landet. Men
huruvida det var samma person, som förekommit i
denna berättelse, är ej säkert. Så mycket veta vi
emellertid med säkerhet, att Laformes hälsning angående
porslinskräftorna fick han aldrig tillfälle att framföra.
Hur hade det gått för Svenske? Det är snart
omtaladt. Sedan han och hans vänner kommit ner i
källaren under det Buddenbrockska huset, hade det varit
lätt för dem att finna väg genom trädgården. Här
funno de Lars, liggande på en rosrabatt, och ett stycke
därifrån Meijersdorff, båda svårt sårade.
I första ögonblicket ärnade Svenske föra Lars
med sig. Men när han böjde sig ner öfver hans
skäggiga ansikte såg han att ögonen voro brustna. Döden
måste ha inträffat nyss förut; ty Svenske ville
bestämdt erinra sig att han hört Lars ropa nerifrån
lön-trappan åt honom att han skulle skynda sig.
• Det var sent en kväll några månader senare som
Svenske återkom till hufvudstaden efter en längre
frivillig landsflykt. Ännu var han visserligen efterspanad;
men trots faran, för hvilken han, i händelse af
upptäckt, vore utsatt, hade han icke längre kunnat styra
sin otålighet efter att fä råka Ulrika.
Det första han såg, när han kom upp i sitt
här-berge var en liten biljett, som låg på fönsterbrädet.
»Vi resa i afton», stod det i densamma, »Ulrika hälsar
dig af uppriktigt och tacksamt hjärta. Lef väl! Henrik».
»I afton», upprepade han mekaniskt för sig själf
— »men hvilken afton?» —
Carl Svenske. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
