Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 498 -
Han rusade ner för trapporna för att höra med
sin värdinna, när detta bref kommit; men hon kunde
icke säga om det varit under den förflutna veckan
eller ännu tidigare, som budet med brefvet varit där.
Han skyndade upp för att läsa om igen de fä. orden.
Själf har hon icke skrifvit så mycket som en rad till
afsked, sade han halfhögt för sig själf.
Han beslöt, trots risken af upptäckt, att gå till
hennes forna bostad. Men när han kom dit såg han
att gardinerna voro nerfällda för alla fönster och af en
tjänare, som just höll på med att stänga porten, fick
han intet besked. Denne svarade på Svenskes fråga,
om friherrinnan var hemma och tog emot, att han icke
visste om det varit en friherrinna eller någon annan
dam som bott där i huset före hans herrskap, men
hvilket hon nu varit så hade hon rest sin väg för flere
veckor sedan.
»Vet du ej hvart hon reste?» frågade Svenske ifrigt.
»Nej, det stod inte skrifvet på någon kista.»
»Kunde du ej fått veta det af någon af hennes
domestiker?»
»Ingen frågade dem — jag tyckte att det bar af
med sakerna ner till Skeppsbron», kom det slutligen
med synbar ansträngning.
Ulrika hade sålunda verkligen rest ur landet utan
att sända honom en rad till afsked. Han stod länge
tankfull. — Hennes sista ord den minnesvärda aftonen,
då han varit nära att rädda hennes far, hade likväl
tydt på att hon fullt begripit hans goda afsikt. Men
han vågade knappt längre tänka på den kvällen. Han
måste, när allt kom till, ej befunnit sig vid sina sinnen;
ty det hela föreföll mer och mer som en villa, en dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
