Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5°o -
Utan att tänka på hvad han gjorde skyndade han
mot staden. Skymningen hade redan inträdt, då han
nådde fram till Skeppsbron.
Aftonen var ovanligt vacker. Det var sent och
endast några smala strimmor af blekgult och silfver
kantade i norr den djupblå, stjärnklara himmelen. Öfver
Danviksbergen höjde sig fullmånen i praktfull glans,
i hvilken skummet efter båtarnas årtag glittrade som
silfver. Muntra melodier från valthorn, oboör och
flöjter närmade sig staden. Det var ett lustparti, tänkte
Svenske, som vände hem efter någon landtlig picknick,
och han kom nu ofrivilligt att tänka på den landtliga
festen på Liljeholmen, då han nyss var kommen till
Stockholm.
Det var nu mer än två år sedan dess. Han kände
igen den lilla stjärnan i öster och undrade på hvar
hon, föremålet för alla hans tankar, som också hade
sin del i den stjärnan, nu kunde vara.
Ett stycke från södra landet aftecknade sig seglen
af en större jakt, som långsamt rörde sig långs den
mörka bergväggen. Snart skulle icke mer än det
hvita toppseglet skymta fram öfver Skeppsholmsudden.
Drömde han eller stod icke en svartklädd
kvinnoskepnad vid akterstäfven?
Många kvällar gick han sedan ensam ned till
stranden för att se om ingen jakt seglade ut. Detta
blef slutligen en njutning för honom liksom det äfven
var ett nöje för honom att undvika andra människor.
En afton i skymningen skulle han företaga sin
vanliga färd, och hade just öppnat dörren, då en
person mötte honom i förstugan. När han betraktade
denne närmare kände han igen sin morbror.
Biskopen sade icke ett ord förrän han suttit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
