Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5°3 —
Men nu erinrade han sig att en gång för flere
veckor sedan hans värdinna inkommit sent på natten
och sysslat med något borta vid spisen, under det hon
pratat om en ask, men han hade icke hört närmare
på hvad hon sagt. — Detta samtal hade för öfrigt
sedermera fallit ur hans minne. Han skyndade att
öppna etuiet, som var ett särdeles prydligt arbete i
ebenholz, med konstnärligt utsirade beslag och kunde
icke nog förvåna sig öfver att han icke förr märkt det.
Öfverst på locket var Buddenbrockska vapnet, inbrändt
i emalj, och då han tryckte på en liten knapp for det
tillbaka. Inuti låg ett väl utfördt miniatyrporträtt,
måladt på elfenben, af den döde generalen.
På baksidan stod skrifvet med blystift: »Från
Ulrika på Magdalenadagen
Det var just årsdagen af utfärden till Liljeholmen.
Han mindes nu hennes undran öfver hvar de kunde
vara två år därefter; allt stod’inom ett ögonblick klart
för hans inre.
Biskopen betraktade honom med en öm,
kärleksfull blick. Stridiga tankar tycktes ännu en stund
genomkorsa hans själ. Men slutligen gjorde han våld
på sig och i det han rätade ut sig till hela sin längd
sade han:
»När ni vända åter, barn, komma ni väl till mig.
Ni skola då vara mig lika kära som vore ni mina
egna barn.»
I-Ians stämma lät mild, nästan vek. — Han
öppnade sin famn och den unge mannens motstånd var
brutet. Fränderna voro försonade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
